Om filmen som fick honom att gråta : "Jag gråter inte ofta över filmerna, men var en ... Jag återvände från Cabo till Montreal, och jag började diarré. Jag kunde inte äta någonting. Fastnat i hotellrummet utan fönster och gjorde vad allt gör under sjukdomen. På den andra dagen av denna obehagliga störning såg jag en film som heter "Liv som ett hus". Kevin Klein spelar en arkitekt, som lär sig att det är oerhört sjuk med cancer. Han flyttade sig från sin tonårs son, men bestämmer sig för att de borde bygga ett hus tillsammans. Jag vet inte, jag skulle imponera på mig nu, men då, efter 27 timmars verklig plåga, spredde den här filmen helt enkelt "mig. Det är nödvändigt att titta på det igen för att ta reda på om denna effekt har bevarats. "
Om han hade problem när han såg sin egen död på skärmen : "Gud, nej. Jag ställde bara ramverket. Missade det. Överträffade det här ögonblicket. Gud, jag skulle vilja göra det igen. "
Om att kasta på din första roll : "Min agent skickade mig till två filmer. En av dem var den "anklagade" med Jody Foster. Jag var så uppspelt. "